zahidah.blogg.se

Jag är 18 år gammal men skriver enligt min mor som ett dagisbarn! Det är verkligen inte klokt hur illa det är. Jag önskar att jag kunde skylla min handstil på mina finmotoriska handproblem men i ärlighetens namn så går det inte för det är precis så illa helt naturligt. Det har varit så hela skoltiden, lärare som är härdade mot det mesta har behövt komma och fråga vad det står, jag har fått extra stöd och uppgifter för att rätta till det men det fungerar inte. Till exempel så beror det på att jag håller pennan helt fel och har alltid gjort det men som lat 10 åring så ansåg jag att så länge jag faktiskt kan skriva så spelar det väl ingen roll riktigt hur det ser ut. Det där med att bokstäverna ska ut på ett visst sätt eller hålla sig på sin rad är inte riktigt min nisch.

 

Här om dagen fick alla i klassen i uppgift att skria information om hästens näringsbehov på tavlan och när det var min tur så insåg jag att jag lika gärna hade kunnat stå och läsa högt ur mina papper för det hade antagligen varit enklare att förstå. Jag fick frågor på vartenda mening men jag tror faktiskt att man med lite god vilja hade kunnat läsa åtminstone lite mer. Läraren förstod den gången iallafall men som hon sa så kan det bero på att hon vet vad som ska stå...

 

Jag kan väl inte påstå att jag är speciellt bekymrad över min skrift men jag hade gärna sett att det var tillåtet att använda datorer med internet urkopplat vid prov, för när krampen sätter in i slutet av provet så blir det så illa att jag nästan inte själv vet vad som står. Det tycker jag att skolorna ska börja med, både för oss som skriver likt krattor och för personer med läs och skrivsvårigheter. Det är dags att modernisera skolan en aning!